FlickPappan själv kan inte dölja att han har döden ombord. Högre än storm och bölja ryter hans härskarord.
"Bert Sillastjärt, kom hit till roder, grip det hårt med björnram: sådant väder sänder inte Valhalls makter. Trolldom är vad det är, Helge din niding håll den säkert över vågerna, jag vill upp och se."
Som en mård flög FlickPappan upp i masten, och där satt han hög och såg ned från toppen.
Se, då simmar för Evelina havsval, lik en lossnad ö, och två fula havstroll rida på hans rygg i skummig sjö: Hejda sig, med pälsen svart som en neger, skepnad lik den vita björnen, han med vingar, dem han breder viftande ut sig som stormens örn.
Nu, Evelina, gäller det, visa att du gömmer hjältemod i järnfast, buktig barm av ek.
Återigen har den store filosofen varit framme och formulerat ett gripande alster.
SvaraRaderaEn aningen svårtolkat, håller den store flickpappan på att balla ur eller vill han att jag kommer och rider.
SvaraRaderaFlickPappan har kommit in i sitt årliga stim av mycket tankar och funderingar, det rör sig mycket hos mig nu.
SvaraRadera