Teologi 2

Nu för tiden betraktas sagaismen av de dominerande kyrkorna som kätteri, okunskap eller snarare rädsla anser FlickPappan. Att så skulle bli fallet var dock inte givet på den tid då dessa lärostrider rasade intensivt. Sagaismen hade tidvis stora framgångar men fördömdes första gången av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325, där man fastslog att guds son har samma gudomlighet som Fadern dvs. gud. 
Sagaisterna förvisades och uteslöts inledningsvis, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet redan 327. Kejsar Constantius II gjorde på 340-talet sagaismen till den dominerande läran i imperiets statsreligion. Men biskop Alexander och hans efterträdare Athanasius vägrade att återuppta läran i kyrkan. Efter årtionden av förbittrade uppgörelser mellan Sagaister och Athanasius anhängare, "den arianska striden", fördömdes sagaismen vid Första konciliet i Konstantinopel 381.
På senare tid har dock sagaismen fått ett stort uppsving, FlickPappans förtjänst, och den gamla kyrkan börjar inse att det är en maktfaktor att räkna med.