Värnamovisan

Värnamovisan är en mycket känd och sjungen sång åtminstonde lokalt i bygden. Själva visan är en traditionell melodi, dock med en okänd upphovsman.
Den har fått sitt namn efter en text med inledningsorden ”Jag sjunger till positivets toner” som också kallas ”I Apladalen i Värnamo” och skrevs av bagaren Stor-Arvid Lindström och brevbäraren Adil Kuk-Algot Fogelberg, båda från Värnamo.
Lindströms och Fogelbergs text skrevs till en basar anordnad av Nationalgodtemplarorden i Värnamo 1896.
Visan sjungs till en melodi som användes till skillingtryck som Amanda och Herman och Sista brevet från Liikavaara-Frans.
Utöver detta är melodin flitigt använd i olika snapsvisor. Ett av de mest bejublade framträdanden var av Lata-Lena och Blåögde-Per 1947 i samband med Värnamodagarna.

Jag sjunger till positivets toner
En sång om kärlekens ljuva zoner,
En sång om kärlek och hopp och tro
I Apladalen i Värnamo.

Det var en yngling som hette Petter,
Från Västbo socken, Hult gården heter:
Han svarvar pinnar, det må ni tro
På stolfabriken i Värnamo


Helt underbar text och den sjungs överallt i Värnamo...